Ännu är jag söt.

Joel Fågel
24.06.2013 kl. 04:17

Just add a beat.

Ni är många där ute som 
klär er för att likna dom som
bor bland papper och sidor som är glansiga
kalla mig fräck men jag tycker ni är tramsiga
ni måste få tag i era egocentrum
som att inleda en pratstund i ett väntrum
att inse att det är laesh och sweet
tyvärr
att vara ung, skandinavisk och oskuldsvit
men det är bara så folk kommer se dig
som en dum kaukas som är trevlig i sig
men som inte försöker en gång att vara självgod
det här landet blev inte byggt på högmod men
när blev det förbjudet att bara vara sig själv
att vara kvinna idag är att bygga sin egen fyllecell
spänningen är hög men det krävs mer än volt
det behövs ström, från dig, var elektrisk, var stolt.

Joel Fågel
24.06.2013 kl. 04:06

DRA FUCKEN

Här är ett tips till just Dig. 

Du som ligger och skall somna men känner att en mörk gestalt står innanför Din dörr och flåsande bevakar dig tills Du somnar.
Om Du nu känner att nån står där. Någon medvetande varelse med för mycket fritid och för få fritidsintressen. Dra bara fucken. Dra fucken åt honom.

Helst skall Du inte titta mot dörren heller. Dra bara fulfingret åt hela idéen om en inbrottstjuv innanför Din dörr. Det är en banal idé, men möjligheten finns. Så dra fingret åt den statistiska möjligheten. Du måste inte ta den skiten. Och vad skall Du göra iallafall? Försvara Dig? 
Nej. Dra bara fingret och vänta på att vålnaden gör nånting. Bollen är på hans planhalva och Du vill bara få sova en liten stund. Var inte rädd. 

Dra bara fucking fucken.

Joel Fågel
17.06.2013 kl. 12:49

Bartext

Och så steg hon in genom dörren. Hon som jag inte kände och aldrig hade sett förut. Det är svårt att träffa okänt folk nu för tiden. Henne måste jag prata med. Så hur gör man? Sånt gör jag ju inte.
Sen gick allt snabbt. Hur hamnade jag här? Mitt framför henne. Vad inledde jag med? Skakade vi hand? Gjorde jag ett bra intryck? Handslaget är mycket viktigt, inledningen likaså, och nu har jag glömt bort om jag överhuvudtaget inlett eller skakat hennes hand.

Shit. Hon är ju trevlig. Det är passar inte in med min vanliga otur. 
Oj. Hon är ju jättetrevlig. Varför, hur, vem hade anat, det här är ju för bra för att vara sant. 

-Har du alltid svar på allt?
-Haha, nej, men jag svarar på alla frågor.
-Bra svar.
-Bra fråga.
-Jag diggar dig.
-Jag diggar dig med.

Helvete. Är du seriös? Min gamla barnträdgårdslärare gick precis in hand i hand med Ronald McDonald, McDonald's-clownen. 
Så det var alltså för bra för att vara sant. Sen vaknade jag morgonen innan kvällen jag drömde om och förstod att jag måste öppna ögonen för folk. Och kanske prata med nån terpeut, för Ronald McDonald borde väl ändå ha kläder på sig? 

Joel Fågel
11.06.2013 kl. 03:43

Shit vad vuxet allt är.

Idag fick jag min musikerexamen, studentexamen och mina små farväl.

Till dessa avsked hör en märklig känsla, en av oförstånd. 
Oförståndet är väl grundat. "Detta är inte slutet, det är början." Jag har inte lämnat hamnen, jag har äntligen byggt min egen båt.
Men sanningen är att det finns många människor i Musikhuset i Jakobstad jag inte kommer se igen på en lång tid, och kontakter med bekantskaper är mer än svåra att bibehålla, över avstånd och tid. 

Jag är tacksam och överraskad. Var det allt? Är jag arbetslös?
Börjar det hända nu? Slutar det hända nu? Hur fan tvättar man kläder?
Shit vad vuxet allt blev.

Jag har alltid varit en person som måste vara delaktig. Vara med. 
Jag behöver mitt eget deltagande. Det måste inte nödvändigtvis vara jag som styr, men jag måste vara med på skeppet, kolla seglen, kanske hissa ett ankar, eller isåfall prata med personen som hissa ankaret hur man effektivast hissar ankaret. Alltid var jag med och lekte, jag visste inte ens vem jag lekte, men med var jag och ibland hade jag kul. 

Det är en förbannelse, men ett frigörande och en dygd samtidigt. För om jag inte hade detta kontrollbehov och dessa uppmärksamhetskrav skulle jag inte vara den jag är och många saker runt omkring skulle inte vara de samma. För om jag bara står och ser på kommer jag ingenvart. Jag måste leta mig fram till den punkt där jag gör nytta, för nånstans måste jag ju göra nytta.

Jag har kommit fram till att jag bidrar. Jag kan hjälpa andra. Det är viktigt för mig. 

Jag är alltså utbildad musiker nu. Jag kommer gärna och spelar och sjunger för er. Mot betalt. 

Tack för allt.

Joel Fågel
01.06.2013 kl. 00:22

Och hemma och stressad och trött.

Joel Fågel
27.05.2013 kl. 22:55

På ett skitbilligt plan skithögt i luften

Jag vet inte om det är moln jag ser eller vinden som påverkar havet under oss. Antagligen det andra, men ändå liksom. 
Att vara rädd för att flyga är en komplex sak, för hur man än försöker övervinna sin rädsla kommer de ändå visa säkerhetsvideon i montrarna.
Den som de naturligtvis förklarar för passagerarna vad de skall göra om nånting händer.
"Om nånting händer" är det enda som fyller denna lufttub just nu. Vad händer om nånting händer. Vi är verkligen skithögt uppe i luften.

Jag såg uppgången som en bergochdalbana. En riktigt skrämmande bergochdalbana. Skillnaden mellan flygplan och bergochdalbanor är att på ett flygfält litar man på att proffs på säkerhet har gjort sin sak. Detta är naturligtvis också fallet i flygplan, emedan just ordet "fallet" i denna mening skär som en kniv i mångas oroliga lynnen. Säker död (ja, jag vågar jinxa det här) är också fallet vid en riktigt badass bergochdalbana, men ett flygplan är bara högre upp. 

Om vi kraschar och jag överlever kan jag ju bara stämma skiten. Annars är det ett snabbt sätt att ta sig till Stockholm. 

Joel Fågel
24.05.2013 kl. 17:27

Ain't no one.

Joel Fågel
22.05.2013 kl. 00:06

VECKANS PROTIP

En cool grej du kan göra denna vecka är helt enkelt att skriva ihop en grej. Jag påstår inte att just du, vem du sen är, skulle skriva sär allt, men skriv ihop en grej till. Bara en, hopskrift är bajinne just nu.

Edit: Protip nr. 2: Daft Punk - Random Access Memories

Joel Fågel
21.05.2013 kl. 00:54

Quattro stawhatever

Efter en skitkall vinter och en kaotisk vår är det nu äntligen dags att börjar klaga på sommarvärmen. I Finland duger det aldrig. Alltid suger vädret. Eller något annat. Här ser ni subjektiv statistik på just detta. 

 

Joel Fågel
21.05.2013 kl. 00:52

Tänk det.

Jag hittade alla passfoton jag tagit genom åren, fyra till antalet.
Det första, vilket togs då jag gick på åttonde klass och skulle precis ta mopedkörkort, visar en förvirrad, ganska finnig och alldeles skägglös Joel (för övrigt det fotot av de fyra som finns på mitt nuvarande bilkörkort). Det nyaste som togs för någon vecka sedan består av en fullt uppväxt kulturkuk med skägg och tubhalsduk. Lite som en evolution, fast med skägg. 
Allt detta på 5 år, men då igen är fem år ett jäkla milennium när man växer upp. 
Jag är lättad över att jag ändå utvecklas. Nånting förändras med mig hela tiden, det är bara ingen som märker. Inte ens jag själv.
Ungefär som att se på när solen går upp, eller bevaka en blomma som växer. Processen är själva upplevelsen och kontraster finns inte att få tag på. 

Och jag vet att Danmark vann, ni måste inte skriva det på facebook. 

Joel Fågel
19.05.2013 kl. 21:22

Den sista inskränktheten.

En facebook-vän beklagade sig över Kristas "politiska åsikter" i kvällens Eurovision Song Contest. 
I kommentarsfältet gick sen att finna homofobiska utlåtanden om Finlands godkännande av samkönade äktenskap.

Nu tänker jag inte nämna nånting vidare angående åsikten, hur faktiskt FEL jag än tycker mig veta den vara, utan istället adressera själva homofobin.

Det är som en dröm, ett TV-spel eller en film när öppet motsättande gentemot homosexualitet blottas offentligt. Som om det inte stämde, som om det också var ett skämt. Precis som vi alla skämtar. "Homo", "gay", till och med rasistiska termer är numera skämtord, riktade gentemot inskränktheten, inte folkgruppen. 

Det är helt enkelt inte verkligt för mig. Dessutom är det svårt nuförtiden att förhålla sig negativ gentemot homosexualitet, för att inte tala om minoriteter. Vårt samhälle är numera såpass adapterat och skönklingande välkomnande på dessa punkter att homofober och rasister är de som är utstötta och ansedda felaktiga. Hur bibehåller man homofobi 2013? Jag skulle inte klara av det åtminstone. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte är såpass svår hur som helst. 

Jag vill avsluta med ett utlåtande från allas vår favorit-afro-amerikan och Gud-skådespelare Morgan Freeman. 

"I hate the word homophobia. 
It's not a phobia.
You are not scared.
You are an asshole."

Krista bevisade precis lite balls i ett gott försök att förstöra den sista inskränktheten. Bra jobbat.

Joel Fågel
16.05.2013 kl. 23:48

Det grundligaste av mina få budskap.

Viktig skit.

Joel Fågel
15.05.2013 kl. 00:46

H-O-C-K-E-Y HOCKEY, HOCKEY, HOCKEYHOCKEYHOCKEY

Hockeyn är på god väg och folk strömmar mot blåvita TV-rutor som vore rutorna iPads i Nairobi.
En lustig sak jag hört runt omkring mig är dock det att vissa beklagar sig på hur alla dessa människor endast intresserar sig av hockey när det är VM och Finland spelar.

Det är väl det som är grejen, eller hur?

Jag intresserar mig av godisremmar bara då det är marknad i stan, tänder två ljus i fönstret endast på självstädighetsdagen och påskumust på sommaren smakar illerskit.
Det är vår lilla gnutta patriotism, vårt sätt att bry oss och vårt sätt att mäta vilket land som är bäst.
Som exempel kan vi ju ta firandet efter 6-1-finalen, där ingen brydde sig om hockeyn efter den sista summern ljöd, endast vilket land som vann. Vilket land som är bäst just nu.
Det är krig, fast på ett fredligt sätt, och för mig räcker det gott och väl.
Skulle det inte vara för hockeyn skulle vi ändå mäta oss med varandra på nåt sätt. Länder är endast högstadiebarn i grund och botten.

Joel Fågel
15.05.2013 kl. 00:34

Comeback maj 2013

Varför skriver folk och jag i en personlig blogg?
Hur understår vi oss att tro att nån lyssnar, att nån är intresserad?

Det är det som har drivit mig till paus en tid, och jag har använt den väl, tro mig.
Jag har kommit fram till att mitt skrivande är 70%/30%-delat.

70% är för mig själv. Jag behöver det för mental omtanke, bekymmersrelaterad toalettpaus, en påhittad kompis.

30% är ni som läser, ni behövs för mina första 70 procent. Och nu har jag slarvat bort er. Jag är ledsen för min egen skull.

Sanningen är att jag tycker om att skriva här. Det är en bubbla som verkar rimlig för mig, trots hur orimlig den verkar vara enligt min logik.
Jag skriver inte för att flasha mina åsikter, tankar eller kunskaper. Tvärtom tror jag att min blogg är den sämsta sidan av mitt inre, den som jag gråter till och gråter vid. Som en staty som inte har något emot att man ställer ett sterainljus vid dess fot när man sörjer.

Så här är jag nu, tillbaka. Likt ett kex på marken bredvid en massgrav är den alltså inte så värst dramatisk eller extravagant, men det är viktigt för mig. Och det är den enda orsaken. Ni är viktiga för mig. 

Joel Fågel
15.05.2013 kl. 00:23

Halt nu. Chilla.


Joel Fågel
29.03.2013 kl. 22:53

slö

Allt som är illa med mig har med ensamhet att göra.

Det har jag kommit fram till nu.

Varför ser min lägenhet ut som skit? Varför snoozar jag tre gånger?
Varför låter jag mitt slutarbete gå till sista minuten?
Jag har ingen att imponera på, ingen som säger "fan heller" när jag säger "Pull my finger".

Det handlar egentligen inte om tjejer heller. Det handlar om att min respekttröskel gentemot mig själv är låg. Och den kommer antagligen inte höjas på de närmsta taget. Inte respekterar jag ju en slusk heller. Det går runt i en cirkel.

 

Joel Fågel
29.03.2013 kl. 22:39

SHAIT bra juttu jeee

Det är inte så lätt alla gånger att ha en egen åsikt.
Idag görs så förbannat bra kommersiella videor nu för tiden.

Även folk med de bästa intentioner kan lura dig. 
Den här videon är jättefint (och typisk för denna tidsålders motivational videos) gjord, och jag tycker att budskapet är fantastiskt gott.

Men kom ihåg att skilja på goda tankar och fullfjädrad kommunism. 
Förslaget om grundinkomst har fängslat 5 nobelpristagare genom tiderna.
Det tar inte bort faktumet att videon är röd som en tomat, det bör tänkas på.

Joel Fågel
25.03.2013 kl. 09:28

Utapausamhälle

I en het dispyt vilken jag på grund av trötthet var tvungen att frångå dök ett uttryck upp som kom att spela tennis i mitt huvud en stund.

"Utopisamhälle". Utopisamhälle är alltså en tillvaro här där det är så bra det bara kan vara. Allt är bra. Detta varierar från person till person förstås, alltså är det "mitt utopisamhälle", "ditt utopisamhälle", "hans utopisamhälle".

Vad är mitt utopisamhälle? Vilken faktor torkar all skit ur samhällsröven? 
Jag kom fram till mitt utopisamhälle idag, alltså alltför sent för att nyttja som comeback i argumentationen.

I mitt utopisamhälle finns inget förtryck eller fördomar. Inget dömande, alla är okej och alla får göra det de gör, eftersom alla strävar mot ett fungerande samhälle. Samhället måste inte fungera, men alla strävar ditåt, utan att nyttja förutfattad bias gentemot sin medmänniska.

Jag tror att allt då skulle vara förlåtet och förstått. En värld inklusive den egna viljan, exklusive behandling av människor på någon annan grund än mänsklighet.

Enligt detta borde inte Kristdemokraterna sitta i riksdagen. Enligt detta har jag heller ingen rätt att ta dem därifrån.

Svår skit.

Joel Fågel
24.03.2013 kl. 16:24

Konarit - a tribute.

Mina Converse-skor, vilka jag känt längre än de flesta av mina vänner och vissa permanenta tänder i käften börjar snart ge upp sin kamp.
Som brukligt är de både trasiga och knasiga, men nu också illaluktande och nästan obrukliga. Svåra att få på sig är de dessutom.
Alla har vi ägt ett par Converse, och alla har de gått sönder, par för par.

Tack, skor, för den tid vi haft. Dessvärre är det inte längre förrän jag slänger dem i en oljetunna och tänder eld på skiten.
Bad riddance to good rubbish. 
 

Joel Fågel
24.03.2013 kl. 14:25

Fåglar förhindrar framfarten av mitt liv

Skillnaden mellan mig och er är att jag inte kan öppna balkongsdörren en våreftermiddag för att beskåda den långsamma solnedgången utan att vara rädd för att en talgoxe skall flyga in i lägenheten. Verkligen rädd. De sitter alldeles för nära för att jag någonsin skulle kunna ha dörren på vid gavel dagstid. Nu när jag i skrivande stund sitter på balkongen dels mållös av det vackra marsljuset, men också vettskrämd av fjäderfäna som glatt glider omkring mot den ljusblåa skyn överväger jag alldeles att inte alls vistas utomhus.

Yep. Nu går jag in.

Joel Fågel
18.03.2013 kl. 17:04

Jag lider på allvar i munnen.

Det är nu 18 och en halv timme sedan jag slarvigt kastade in ett par tuggummin i munnen, varpå ett av dem ställde sig lodrätt mellan tungan och gomen och villkårslöst rev muntaket. Där hänger nu en minimal rämsa av nånting, vilket blottgör en sårbildning precis vid den övre tandraden.

Detta sår är blodigt, blött, svårläkt och nåbart av tungan, något som förvärrar många saker. Det hör till den (åtminstone min) mänskliga naturen att slicka sår, samt "kolla läget" på sina egna skavanker. Alltså rör jag såret med tungan hela tiden och det gör ont utav rövhelsike.

Här ligger jag nu. Sömnlös med en extra uvula som mycket väl må vara det mest irriterande kroppsliga ting jag någonsin stött på.

Jag befinner mig i mitten av Dantes sjunde cirkel, i en tillvaro i vilken gränserna mellan dröm verklighet och ren ondska är otydliga likt ett schackparti med endast svarta pjäser.
Jag lider i munnen.

Joel Fågel
18.03.2013 kl. 02:23

Pronåmen.

Joel Fågel
18.03.2013 kl. 00:53

Detta är min mustasch. 16.3 2013

Och iochmed detta insåg jag att jag och Josef Fritzl delar initialer.

Joel Fågel
16.03.2013 kl. 18:27

Ma Crib.

I mitt pojkrum hänger en ängel i fönstret sen julen. 
Den har alltid hängt där. På julen alltså. Inte i mars. Aldrig i mars.
Mina örngott är prydda med tomtar. Det kan inte vara bra. Det kan inte vara bra alls.

Jaffaburken är gammal, en Snappleflaska står på nattduksbordet, när jag senast drack varken Jaffa eller Snapple kan jag inte minnas. Kläder jag inte längre ryms i ligger på golvet och högstadiets provmappar är utspridda på skrivbordet, vilket jag inte rört på ett år.
Mappar är också för mig ett gammalt koncept.
Klädskåpet är tomt, sånär som på en avsågad innebandyklubba utan grepp, blad eller framtid. Min skrivmaskin mitt i allt detta.

Och så jag själv. Redo att betala dyra pengar för någon att reda upp mitt förflutna samt hjälpa mig städa denna skitgrotta. Och hitta min iPod. Var fan är min iPod.

Hur som helst, tack för att ni kom och besökte mitt crib, hoppas ni har en bra dag nu när solen skiner in genom fönstret syns varenda ett dammkorn gode Moses, jag måste städa här inne.

Joel Fågel
16.03.2013 kl. 15:10

 

DYSLESKI

Jag köpte en svart bok för en tid sen.
En bunden bok, med pärm och allt.
Sidorna i den var blanka, planen var att jag själv skulle fylla i dem.
Men den är ännu tom, sånär som på några halvdåliga poesirader och ett par skitdåliga teckningar.
Så utan vidare beskrivning ger jag er min riktiga svarta bok - dysleski.
Inte en almanacka, inte en dagbok, mer som ett klotterplank.
Men på mitt klotterplank spraymålar jag hjärtan och regnbågar (typ) och på mitt klotterplank är jag en jäkel med tuschpennan.
Jag har som bekant ingen fast ålder, jag blir äldre hela tiden, och det kan ju vara skrämmande i sig.
Jag har inget fast namn, det väljer du.
Jag har ingen fast punkt, för boken funkade inte särdeles bra.
Jag har problem att se skillnad på fel och rätt, fult och snyggt, bra och sämre, folk och folk, och dig och mig.
Jag är ordblind på ett annat sätt.
Retta min stavning, s'il vous plaît.

#dysleski



Grundarn har en badass grundarblogg
Allt är vackert - del 1
Allt är vackert - del 2
Belägg på att klicheér bör undvikas
Hur blir allting bra igen?
Yrsa har en blogg
Anna har en blogg
Tovah har en blogg
Gzëni har en blogg
Pocahontas har en blogg
Hur gammal kan en fågel bli?
Herobullets har en blogg
Mitt budskap